Den om när jag blev mansplainad

[Här beskrev jag sammanhanget som jag befann mig i, tillsammans med Professor Mansplainer. Detta är nu raderat. Relavant backstory är att vi har att göra med man, 60+, annan fakultet än min].

Professor: Så, vad doktorerar du i?
S: [mitt ämne]
P: Aha, och vad är ditt intresseområde?
S:[mitt forskningsområde, som de flesta utanför ämnet inte har en aning om vad det är]
P: Bara det? Men det är ju ett jättestort område.
S: Ja, mer specifikt håller jag just nu på på med [titeln på min senaste paper].
P: Jaha. Du, det var en understreckare i Svenskan om en som hade en mycket intressant  metod för att väga ihop olika opinionsundersökningar och kunde förutsäga valresultatet i USA nästan exakt!
S: Nate Silver? Har inte läst just den, men....
P: Du borde läsa den! Det är så här med prognoser, t ex med vädret, att en väderprognos måste vara bättre än att säga att det blir samma väder som igår och den måste också vara bättre än att säga att vädret blir samma genomsnittet för den dagen de senaste åren.
S: Mm, men....
P: [Förklarar att det är viktigt anpassa sina prognoser till vad användaren vill ha].
S: Mm, fast jag tycker...
[Gruppledaren]: Dags att återuppta [verksamheten]!
P: Men du, jätteintressant med statistik!

Jag var så irriterad under resten av repetitionen, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Jag har väldigt låga förväntningar på vad andra ska känna till om mitt ämne/forskningsområde och tycker oftast det är skönt när folk nöjer sig med min artiga trettiosekunders-förklaing. Sedan kom jag på det: En man, betydligt äldre än mig men betydligt mindre kunnig inom mitt ämne, förklarade väldigt noga för mig att mitt forskningsområde är för stort, vad som egentligen är en bra prognos, och hur man egentligen använder statistik (och det sista har han fel om). Jag blev helt enkelt mansplainad. Och vad skönt det var att komma på att det var därför jag var irriterad, och att det var av någon som kan så lite om mitt ämne att han tror att forskare i statistik sysslar med opinionsundersökningar. (Ja, några gör väl det, men de flesta sysslar med helt andra saker). Och det hela avslutat med ett "kul att du håller på". Tack för uppmuntran!

Här kan man läsa andra anekdoter om mansplaining, vissa roliga, vissa gnälliga, och vissa exempel på vilken nattsvart idioti det finns där ute (så läs inte för länge).

Avslutar med en riktigt nördigt skämt:

Breaking news: man blir mätt av att äta

DN rapporterar om en studie där försökspersoner som inte fått äta frukost reagerar mer på bilder av mat, än personer som fått äta frukost, det syns på magnetkamera. Tänk, man blir mindre hungrig av att äta! Det hade både jag och din mamma kunnat tala om, och det helt utan hjälp av någon magnetkamera. (Men har man investerat i dyr utrustning måste man väl hitta på något att ha den till). Hur man ska gå ner i vikt av att äta en rejäl frukost förstår jag inte heller, hungrig lär en ju ändå, bara lite senare.

Ät choklad, få nobelpris!

Ät choklad, bli Nobelpristagare reuters.com/article/2012/1…

— Karin Bojs (@KarinBojs) October 11, 2012

Eller alltså, det finns ett starkt samband mellan ett lands chokladkonsumtion och antalet nobelpris. Det finns alltså goda (i dubbel bemärkelse) skäl att bjuda grannen också!

So called science DIY

Det har från olika håll klagats på låg aktivietet på bloggen. Det är sant, och det beror delvis på att jag läste denna studie och började överväga att lägga ner min vetenskapliga karriär. (För er som inte orkade klicka, en studie har visat att identiska ansökningshandlingar till akademiska tjänster bedöms olika beroende på om bedömarna tror att det är en man eller en kvinna som skrivit dem. Hur ska då en kvinnlig sub par-forskare som jag nånsin komma nån vart?)

Roligar läsning är att Medierna i P1 har, med hjäp av en Jan Strid, lärare i kvantitativa metoder på journalisthögskolan, tagit fram en liten guide till allmänheten om hur man, utan att ha så mycket statistikkunskper själv kan granska alla dessa "undersökningar" som presenteras i media. Se det som  So Called Science DIY!

Företagsekonomi? Skulle det vara vetenskap?

Jag undrar om vi egentligen borde flytta företagsekonomi till gymnasiet istället? De flesta jobb som studenterna får efter att ha gått där kräver egentligen inte högskolekompetens, det är bara ett påhitt för att rättfärdiga dessa svaga examina. Förr i tiden gjordes deras jobb av gymnasieekonomer och det gick hur bra som helst!

Vi kan börja med att ta en titt på vilka kurser som ges inom företagsekonomiska institutionen på ett av Sveriges mest anrika universitet: Management consulting? Trodde det var något man kommit på för Percy Nilegård skulle ha något att göra. Och Entrepreneurship, det kan väl folk göra på fritiden?

Forskning i företagsekonomi är mest hitte-på för att höja ämnets status. Hur forskar man egentligen på marknadsföring? Antingen funkar väl en kampanj eller inte? Och varför den funkar eller inte funkar vet nog en psykolog bäst. Och redovisning, det handlar väl bara om plus och minus? Reglerna lämnar vi åt juristerna!

Sedan är min erfaranhet av förtagsekonomi-studentet att dessa ser sig mer som kunder än några andra studenter på universitet. De blir väldigt missnöjda när de inte klarar sina tentor, och vad ska man göra? Deras heminstitution klagar om vi inte släpper igenom tillräckligt många. Vi måste ha högre genomströmning, säger de, utan att tänka på kvalitén.

Däremot är det ju kul att en sur professor i nämnda ämne får använda DN Debatt för att marknadsföra sin bok!  Extra kul är det att han verkligen tagit sig tid till att sätta sig in i vad olika nyare forskningsområden handlar om, eller vad man egentligen sysslar med på de konstnärliga högskolorna. Högskolan behöver granskas, börja med företagsekonomi!

Signifikant choklad och annat smarrigt

Publiceringsbias kallas det inom forskarvärlden, det faktum att studier som visar signifikanta resultat blir publicerade i mycket högre utsträckning, än studier där man inte kan dra någon säker slutsats. Till vetenskapsjournalistikens område kan vi foga termen gotte-publiceringsbias: fenomenet att om något riktigt smarrigt (och med tvivelaktigt näringsinnehåll) visar sig vara nyttigt för dig, så kommer studien få stort genomslag i media.

Veckans fall av gotte-publiceringsbias står DN för, när man deklarerar att konsumtion av choklad skyddar mot stroke. Och Ekot går steget längre: Nu är choklad medicin mot stroke! (Nobelpris nästa?). Studien avser 37 000 svenska män som bland annat svarat på frågor om kostvanor och som sedan följts upp i olika register under en tioårsperiod. Studien visar att  de män som åt ca en halv chokladkaka i veckan drabbades av stroke i mindre utsträckning än de övriga.

Innan vi alla börjar bunkra Marabou-kakor kan vi tänka på några saker. I DN-artikeln säger forskaren aldrig att chokladen faktiskt skyddar mot stroke, bara att man har hittat ett samband. Det hindrar dock inte DN:s redigerare att sätta en rubrik som om det vore ett orsakssamband. Vad vi inte kan veta är om det faktiskt är chokladen som skyddar eller om det är så att de män som tycker om choklad också har andra egenskaper gemensamt, som inte fångas upp i frågeformläret. Eller kan det finnas en gen som gör att chokladhatare oftare får stroke?

Nästa gnäll jag har kan vara jobbigt att läsa om tycker att sannolikhetsteori är rena grekiskan, men bear with me: om man samlar in massor med data om en stor grupp människor, tänk dig minst 15 000 pers och ett formlär med minst 100 frågor om kosten. Sedan kommer vi på att vi vill kolla om kosten har ett samband med en variabel vi är intresserade av exempelvis att drabbas av stroke eller att få fortkörningsböter. Vi matar in allt i datorn och hurra! visst fick vi några p-värden på under 5%. Tonfiskätarna åker inte fast för fortkörning alls lika ofta som icks-tonfiskätarna. (Obs, detta exempel hittade jag just på!)  Problemet är bara det att det om vi samlar in 100 variabler som alla inte har samband med den variabel vi vill mäta, så kommer vi, rent sannolikhetsteoretiskt, att hitta ett antal samband ändå, som bara beror på slumpen. I genomsnittsfallet kommer just 5% av variablerna vara signifikanta, eftersom det var just den gränsen vi satte upp.

Det här är ett populärt sätt att bedriva forskning, och den har sina poänger, men man måste vara försiktig med resultatet. Verkar det rimligt att tonfiskätning skyddar mot fortkörning? Finns det tidigare forskning som tyder på att detta samband finns, eller är det en av de förväntade fem procenten? I just chokladfallet finns det tidigare studier som tyder på att resultatet inte är nonsens, men det det kan vara värt att tänka på, nästa gång media talar om att du får dricka (nästan) hur mycket rödvin du vill. Eller kaffe. Eller....

(Samma studie refereras i SvD här.)

(Jag kommer fortfarande inte år Neurology från jobbet, (och inte ni heller), men ett abstract till den kommande publiceringen finns här.)

Fetma, förvirring och viskleken i vetenskapsrapporteringen

Fetma kan göra dig dum, påstår DN, som hänvisar till ett reportage i BBC News, som i sin tur berättar om en studie som visar ett samband mellan viktuppgång och försämrad kognitiv förmåga, som enligt DN är språklig förmåga, minne, orientering i tid och rum, med mera. Till att börja med blir jag irriterad, för den här typen av samband brukar inte hålla när man kontrollerar för utbildning, yrke, bostadsort, inkomst och så vidare: övervikt är vanligare bland lågutbildade, och en inte så vild gissning är att lågutbildade som inte tränar sin kognitiva förmåga på fritiden helt enkelt blir dummare. (Jag blir själv ganska korkad bara under semestern).

När jag sedan läser vidare på BBC:s site får jag reda på att de 6000 studiedeltagarna alla är "civil service workers", vilket ungefär är byråkrater i statlig sektor, och alltså kan antas ha liknande utbildning och arbetsplatser. Vi kan alltså vara lite säkrare på studien mäter det den säger sig mäta (sambandet mellan fetma och försämrad kognitiv förmåga) och inte bara mäter olika saker som i sin tur mest beror av socioekonomiska faktorer. Hade man fått med det i DN hade texten där framstått som betydligt seriösare. Nu framstår det bara som att man inte kan/vill/ids sätta sig in i rapporteringen från den medicinska/vetenskapliga fronten och istället bara upprepar valda delar av det andra skriver om, som i sin tur (kanske) har läst artikeln eller intervjuat forskaren.. Det ursprungliga resultatet förenklas eller förvrängs lite i varje led och precis som i viskleken kan budskapet ha blivit ett annat i det sista ledet.

Tyvärr missar DN (som vanligt) skillnaden mellan samband och orsakssamband. Är det verkligen så att fetma orsakar den nedsatta kognitiva förmågan? Kan det vara så att nedsatt kognitiv förmåga orsakar fetma? Man nämner genetiska faktorer i förbifarten, vilket ju i sig alltså inte ger stöd för ett orsakssamband åt varken det ena eller det andra hållet, utan snarare att bägge (delvis) har andra orsaker. Det vore bättre om man förklarade det, istället för vad kognition betyder.

Uppdatering: Både DN och BBC gör det mycket svårt att hitta den faktiska artikeln, eftersom personen som uttalar sig inte är författare till artiklen i fråga. När den dyker upp visar det sig att mitt lärosäte inte tycker att vi behöver Neurology, så jag får bara läsa ett abstarct (förlåt svengelskan!). Det jag läser där gör mig ännu mer förvirrad, för det är inte de överviktiga/feta vars kognitiva förmåga försämras mest, utan de som både är feta och har olika metaboliska avvikelser. Dessutom är hela studien baserad på jämförelse av medelvärden för hela gruppen, inte för individer, vilket inte heller stärker att det rör sig om ett orsakssamband. Detta påstås inte heller i studien. Baxläxa på vetenskapsavdelningen alltså.

Uppdatering2: Precis när jag ska till att posta Uppdatering 1 levererar mitt twitterflöde en artikel baserad på samma kohort som visar att social ojämlikhet delvis kan förklara ökad risk för diabetes. Kanske var min första tanke om socioekonomiska faktorer inte så dum ändå.

Gravidpekpinne blir fuling i The Guardian

Jag brukar bara ta upp inslag knasig rapportering om vetenskap i svenska media, men denna artikel i The Guardian är ändå intressant, eftersom någon (forskargruppen och/eller journalisten) tar till ett riktigt fult knep:
En forskargrupp vid University of Chicago har visat att gravida som jobbar efter åttonde graviditetsmånaden föder barn som väger i genomsnitt 230 gram mindre, jämfört med de som slutar arbeta i månad sex till åtta (och låg födelsevikt förknippas i sin tur med förhöjda risker för andra problem och sjukdomar). Så långt allt väl, men rubriken? Journalisten och/eller forskargruppen jämställer arbete efter åttonde graviditesmånaden med rökning under graviditeten, enbart baserat på att den genomsnittliga födelsevikten är ungefär lika i de båda grupperna. Jag är inte läkare eller barnmorska, eller expert på konsekvenser av tobaksrökning men är ganska säker på att det finns fler, och troligtvis värre, problem som kan uppstå om den gravida kvinnan röker. (Jag tolkar Vårdguidens info som att jag har rätt).

Det som görs här är kanske bara dålig journalistik, men det är också en fuling: genom att koppla ihop sitt resultat om att något (att modern arbetar långt in i graviditeten) är dåligt, och säga att det är lika illa som något alla är överens om är jättedåligt (rökning under graviditeten) så får man troligtvis rejält mycket större genomslag i media, än om man "bara" har resultatet att arbete sent i graviditeten ökar risken för låg födelsevikt (vilket ju i sig är ett intressant resultat).

Konsekvenser av detta: 1) Mödrar som vill/måste arbeta sent i graviditeten stressar upp sig onödigt mycket i tron att arbetandet är lika illa som rökning. 2) Rökning under graviditeten bagatelliseras med resonemanget att "allt är så farligt nu för tiden, till och med att jobba". Dåliga saker både och. Är det värt det för några fler klick i The Guardian?

(Tips från @MFahlen).

Är den nya troféfrun knubbig?

Stressade män föredrar "kraftigare" kvinnor, påstår SvD/TT. En testgrupp av män blev utsatta för diverse stressande tester och intervjuer, och föredrog efter detta "signifikant kraftigare" kvinnor. (Hur mycket kraftigare "signifikant" kraftigare är framgår inte. En BMI-enhet? Två? Fem?) Efter att ha ägnat en alltför lång del av förmiddagen åt att hitta originalartiklen (ledtrådarna "brittisk" och PLoS One räcker inte långt) blir jag ändå tvungen att såga det här resultatet.

Kanske har forskarna rätt, men efter vad som framgår i SvD/TT:s notis så finns det inget i studiens upplägg som utesluter att männen i experimentgruppen redan innan föredrog  "kraftigare" kvinnor och att denna skillnad inte alls uppstod efter stressen. (Jämför Tanjas exempel om huruvida illrar bli blöta när man häller vatten på dem).  Inget belägg för att 2010-talets troféfru är knubbig, alltså.

(Tips från  @planckskonstant).

Tillägg:  DN rapporterar också, snäppet mer nyanserat. Den tillfrågade forskaren säger att kulturella faktorer har störst betydelse, och att den som byter kultur ofta byter preferenser. Det resultatet tycker jag är mer intressant, än det som DN:s rubriksättare väljer (och det är fortfarande högst oklart vad "större" innebär).

Bögar som blodgivare och statistisk diskriminering

Centerpartiets Annie Lööf förslår att de speciella karensregler som gäller när män som har sex med män vill donera blod ska slopas. Istället för att de , som nu, inte får ha haft sex med en man på ett år, ska samma regler gälla som för alla, dvs att en blodgivare inte får ha haft en ny sexpartner de senaste tre månaderna. Man ska istället fokusera på blodgivarens individuella riskbetende.

Intressant nog så är RFSL emot förslaget och tycker de nuvarande reglerna behövs, eftersom en betydligt större andel av män som har sex med män är bärare, jämfört med hela befolkningen: knappt 5% smittade mot 0,06% i hela befolkningen (om jag räknat rätt, baserat på dessa siffror) Detta anses tillräckligt för att motivera statistisk diskriminering av män som har sex med män som blodgivare (men att det är bra om förslaget öppnar för diskussion om hiv-prevention).

Jag är emot statistisk diskriminering, men i det här fallet är det en väldigt svår fråga. Även om mannen som har sex med män sedan lång tid tillbaka endast har sex med en man så finns det aldrig någon 100% garanti att den blodgivande mannens partner är lika monogam. Utöver den högre sannolikheten att den otrogna partnerns parner är hiv-smittad så  sprids hiv-virus lättare vid vissa typer av sex (läs:analsex). Med andra ord är det större risk att en man som har sex med män blivit smittat av sin otrogna partner, utan att veta om det, jämfört med heterosexuella (givet att män som har sex med män är lika benägna att mörka otroghet som heteros).
I slutänden måste man komma ihåg vad reglerna kring blodgivning är till för. Det finns andra grupper som också är förhindrade att lämna blod, exempelvis personer har bott längre perioder i vissa länder, helt enkelt för att risken är för stor att deras blod skadar mottagaren. Det handlar inte om allas lika värde, det handlar om att inte utsätta svårt sjuka eller svårt skadade människor för risker.

(Ja, jag fattar att det inte handlar om "rätten" till den altruistiska handlingen att ge blod, utan om bilden av att män som har sex med män per definition är promiskuösa och benägna till sexuellt riskbeteende, men då kan vi väl prata om det istället? /En som inte heller får lämna blod)

Tillägg: Hanne Kjöller tycker ungegfär som jag, fast är lite mindre pryd.

När homeopater läser statistik....

... kan det bli såhär kul. Massor med människor har dött av "mediciner" (japp, alla "mediciner") men ingen har dött av homeopati. Det skålar vi för!

(Om vi inte räknar med dem som satsat på homeopati istället för riktig behandling, då blir man ledsen istället.)

Ameh va ska man HA det till?

En diskussion som Vetenskapssverige (och världen?) aldrig tröttnar på är den om nyttan humanistisk (och i viss mån samhällsvetenskaplig) forskning. Göran Rosenberg försökte med en ny twist på det hela i gårdagens Godmorgon Världen: Letandet efter Higgs-partiklen har kostat förti tusen miljarder (typ), men vad ska man HA det till? Sedan tycker han att man borde ge mer pengar till humaniora, för att all ny kunskap är meningsfull, oavsett om man kan ha den till något.  Och mellan raderna: humaniora är jättebilligt!  Som om kunskapen vore bättre för att priser per producerad kunskapsenhet (vad det nu är) är lägre. Då kan vi lika gärna fortsätta att fråga "vad vi ska ha det till".

Annan sak som dök upp under semestern: DN "granskar" SCB:s datainsamling och bortfallsfrekvenser. God morgon! Kör samma koll på era egna mätningar framöver så blir jag livstidsprenumerant.

Övervikt och sommarvikarier

Jag undrar om sommarvikaren som knåpade ihop denna notis  tittade ut genom fönstret innan hen klickade på skicka-knappen. Hälften av alla män och 60 % av alla kvinnor har BMI över 30 och är alltså feta? Nu kanske stockholmarna är mindre feta en riksgenomsnittet men visst skulle skribenten se alla dessa feta människor nån gång ibland, kanske? Inte? Kan ju bero på att rapporten som åsyftas gäller diabetiker. Men det är ju detaljer, när det är så kul att sätta igång hälsolarmet.

Tillägg: Nu är notisen rättad, men rätt så svår att förstå i alla fall.

Matematik är ett språk

Eftersom mitt twitterflöde domineras av nördar och inte av mediapoltikeliten (som ju är i Almedalen) så blir jag uppmärksammad på Jonas Thentes svammel om att matematik inte borde vara ett kärnämne, att man ska satsa på språk, för med hjälp av språket så förstår man matematik. Med det resonemanget visar Thente att han inte förstår vad matematik är: ett språk. Ett språk genom vilket man kan lära sig fysik, kemi, logik, ekonomi, statistik och så vidare och så vidare. Det är anledningen till att vi ska läsa det mer i grundskolan, inte för att vinna någon tävling.

(Oj, vad högtravande och seriös jag är idag. Det kom jättemycket kul grejer när jag var på semester. Kanske gör jag en snabbgenomgång, kanske inte).

Ang. foliehattens effektvitet

Visst har ni också undrat om foliehattar egentligen fungerar? Nu vet vi, tack vare en studie vid Berkley. http://berkeley.intel-research.net/arahimi/helmet/

Tack  till @Vilsjin !

What would House do?

Vetenskapsradion rapporterar glädjande att 80% av de flickor som erbjudits gratis vaccin mot HPV-virus har valt att vaccinera sig, och således verkar den skräckpropaganda som då och då bubblar upp i media inte haft effekt.

Efter twitter-tips har jag också hittat "Jaqueline" från P3 Nyhetsguiden-inslagets blogg, och där framstår det som att hon först hittat information om biverkningar från en antivaccin-site som är mer än lovligt förvirrad, och först sedan fått "diagnosen" om vaccinbiverkning. Läkaren hade i alla fall uteslutit några andra diagnoser, men still, det är väl inte riktigt Doctor House-klass på det hela....

(För övrigt har jag hemtenta, och tar mig därför tid att väcka liv i bloggen, samt läsa detta: Here Is How We Know Gardasil Has Not Killed 100 People.  Det borde P3 Nyhetsguiden också göra).

Förbluffande resultat eller förbluffande tramsigt?

Jag kallar bullshit på en möss med mycket människoliknande beteende-artikel (MMMMB) i DN den här veckan  också.  Tror ni forskaren kom på att hanmössen med 5% större testiklas var "kaxigare" före eller efter forskaren fann detta "förbluffande" resultat? Och hur mycket varierar storleken på mustestiklar "naturligt"? Och kan det vara så att de helt enkelt växer om mössen får mera mat? Och när ska DN lära sig skillnaden mellan en vetenskaplig tidskrift och en populärvetenskaplig tidskrift?

Så många frågor, så få svar.

På med foliehatten, P3 Nyhetsguiden

Det här var ju riktigt dåligt, P3 Nyhetsguiden.  Man vill göra en så "granskning" av Gardasil (vaccin mot HPV-virus som orsakar livmoderhalscancer). Man citerar ett par icke namngivna amerikanska hemsidor om hur farligt Gardasil är. Man intervjuar en tjej som säger sig ha drabbats av biverkningar av vaccinet. Tjejen i reportaget citerar sin läkare som "träffat flera unga tjejer som fått biverkningar men inte själva satt det i samband med vaccinet".  Man inser inte, eller glömmer att tala om, att ett samband i tid (Jaqueline i reportaget fick sina problem efter att ha tagit sprutorna) inte behöver vara ett orsakssamband.

Jag tycker absolut att det är bra att P3 Nyhetsguiden granskar ett nytt läkemedel som ges till väldigt många unga, men vad man helt verkar ha missat är att granska de som kommer med kritiken. Jag har inte kollat dessa icke namngivna amerikanska siter, men en av de största svenska anti-Gardsilsiterna (tänker absolut inte länka till den)  är, när man läser den, helt klart skriven av någon som inte har alla hästarna i stallet. Borde inte P3 Nyhetsguiden även granska informationen där? På sidan påstås t ex att Gardasil innehåller kvicksilver, vilket inte stämmer. Och hur är det med alla de dödsfall som Gardasil påstås ha orsakat? En snabbkoll i listan ger vid handen att ett flertal är dödsfall med oklar orsak men som inträffat efter att den avlidna vaccinerats mot HPV-virus. Trovärdigheten känns sådär, tycker jag. 

Dessutom känner det som att man glömmer bort att tala om varför kvinnor (och kanske män?) ska ta vaccinet över huvud taget. By the way, det skyddar mot virus som kan leda till dödliga cancerformer. Och det skyddar inte bara den som tar vaccinet utan hens framtida sexpartners också.  Fantastiskt, eller hur? Man borde ska trycka en del på det också, så att de som står inför valet att vaccinera sig eller sin dotter kan ta ställning till saklig information istället för skrämselpropaganda.

En av programledarna/reportrarna är indignerad över att det inte ges information om alla möjliga biverkningar, även extremt ovanliga, till de som ska få vaccinet. Vad reportern inte verkar förstå att för extremt ovanliga biverkningar så är det också extremt svårt att säga om biverkningen beror på vaccinet eller att den som fått biverkningen fått en annan sjukdom vid ungefär samma tidpunkt. Det statistiska underlaget är helt enkelt för litet.

I kommentarsfältet till inslaget är signaturen Wenche Molhton upprörd över att man låter "flickor ta smällen" för ett vaccin som eventuellt inte är säkert, och att om det var män som skulle ta vaccin så... Kanske är det så, kanske inte. Men vad som gör mig upprörd är snarare när man inom vården, som i Jaquelines fall) skyller märkliga symptom på ett vaccin istället för att  utreda hennes Parkinson-liknande symptom ordentligt. DET gör mig indignerad.

Lyssna och gråt

Lyssnar på P1 om hur könsroller påverkar rekrytering och karriärmöjligheter på svenska universitet
och vissa saker luktar bra mycket 1800-tal, så tröttsamt att jag inte ens kan kommentera. Men det här med att forskaren är "en man som är fullständigt dedicerad till sitt arbete"...

Alltså, jag vet inte, men jag hoppas att det här är en generationsgrej, att de där professorerna är döende dinosaurier. Men jag vet också  att det ibland förväntas av (både kvinnliga och manliga forskare) att man ska se detta som "en livsstil" (den google-skicklige kan hitta en kul intervju med Leif Lewin där han säger detta). Lycka till med att rekrytera unga, moderna människor, säger jag, och så upprätthålls det här systemet lite till.

Nån gång ska jag en text om hur det är att vara en trevlig men högst medioker doktorand i en miljö där alla andra är bäst. Till dess, lyssna och gråt.

Religion, lycka och indierockorkestrar

Nej, Dagens Nyheter, det är inte "bevisat" att religion gör dig lyckligare baserat på att kyrko-/moské-/synagogbesökare oftare upplever lyckokänslor, jämfört med icke-utövare av organiserad religion. Det går nämligen inte att bevisa att det är gudstjänstbesökandet i sig som gör de troende lyckligare, kanske är det istället att de i kyrkan/motsvarande träffar vänner, ingår i ett socialt sammanhang och så vidare? Inte så konstigt att kristna är lyckligast på söndagar, och sekulära på lördagar, när de senare har tid att träffa vänner och gå på spelningar med Arcade Fire (det närmaste jag kommit väckelsemöte) och dessutom hela helgen framför sig?

För övrigt är det mycket, mycket roligt att icke-utövare av organiserad religion kallas "otrogna". Får inkvisitionen också en come back, snart? 

Mickey Mouse loves Mozart?

Av alla tramsiga rått-experiment kan detta vara något av det tramsigaste: råttor som efter hjärttransplatation får lyssna på Mozart återhämtar sig snabbare än de som får lyssna på Enya. For real? Tror verkligen inte att råttor har hjärna nog att höra skillnaden faktiskt. Om jag får gissa torde skillnaden bero på att musskötarna blir lugna av Mozart, snarare än entoniga pip (som enligt mig är det mest stressande som finns, kanske även för möss?). Att effekte uteblev på döva möss som fick höra La Traviata kan skulle ju kunna förklaras av att döva möss har sämre chanser att överleva från början.

För övrigt undrar jag varför de knäppaste råttförsöken alltid kommer från Japan (och varför DN envisas med att New Scientist är en vetenskaplig tidskrift).

Talar råttor i mobiltelefon?

Jag läser i DN att nya studier visar att råttungar som utsatts för mobiltelefonstrålning under fosterstadiet får betendestörningar (i högre utsträckning än andra råttungar), såsom hyperaktivitet och ångest. Man passar även på att intervjua två människor i väntans tider om deras mobilanvändning och eventuella räddsla för strålning. Jag undrar lite hur man vet att en råtta har ångest och gillar generellt inte när man sätter likheter mellan rått- och människobeteende. Jag ska dock inte dissa studien vidare, förutom att gnälla lite om att människor sällan talar i mobil nio månader i sträck.

I DN:s artikel citeras sedan en forskarna bakom studien som  att detta nya fynd kanske kan förklara de senaste årens ökning av betendestörnignar. Vilket är nästan komiskt, för ett mycket liknade exempel brukar vara med på en grunskurs i vetenskapsteori när man tar upp att korrelation inte innebär kausalitet, nämligen den om sambandet mellan radiolicenser och intagningar på mentalsjukhus. Gå om den kursen alltså, och återkom.

Bilden nyanseras något av Maria Feychting, professor och epidemiolog på Karolinska institutet, som säger att en del studier har visat på liknande resultat för människor, men också ger en rad andra förklaringsmodeller, exempelvis genetiska. Bra där! Ni kanske skulle ha frågat henne innan ni skrämde upp två random gravida, DN/TT?

Gladare av grönsaker?

Amanda gjorde mig uppmärksam på ett spännande resultat, presenterat i DN: Vegetarisk kosthållning gör dig lugnare och gladare. Resultatet visar att en grupp köttätare (allätare), som under två veckor fick testa vegetarisk kost upplevde sig själva som gladare och mindre stressade jämfört med kontrollgrupper som åt som vanligt eller en diet med fisk 3-4 gånger i veckan.

Kan detta stämma? I gymnasiet var det ju pandorna som åt vegomat, och de (vi) var aldrig några muntergökar. Ja, menar forskarna bakom studien, eftersom kött innehåller höga halter av arakidonsyra (AA, fråga inte mig vad det är för något) som kan ge ökad hjärtfrekvens och humörsvängningar. Mindre köttintag, och därmed mindre intag av AA, tycks ge bättre humör.

Dock får man inte glömma placeboeffekten (nej, inte den som pandorna körde med). Kanske är det så att de som äter den vegetariska dieten förväntar sig att de ska må bättre, och därför också gör det? Det är av naturliga skäl svårt att göra blindstudier (och dubbelblinda studier) av kostexperiment, så det är alltid svårt, för att inte omöjligt, att bortse från placeboeffekten här (plats för diss av lchf).

Studien omfattar också bara 39 personer, och det framgår ingenstans hur dessa 39 har utvalts. Gissningsvis är det 39 hälsomedvetna personer som kan tänka sig att testa olika dieter. För att dra starkare slutsatser skulle experimentet behöva upprepas med ett större antal deltagare och då kommer nästa problem in: med fler försökspersoner ökar sannolikheten att få med ett gäng som absolut inte vill testa att käka kaninmat och som kommer uppleva att deras humör blir sämre när de inte får sin biff, (Även risk för att de tror att de ska må sämre och därmed gör det, nocebo-effekt) och därmed uteblir resultatet. Och tänk hur ledsna vegetarianerna blir, som måste äta kött i två veckor!).

Studien finns att läsa i sin helhet här.

(Stenhårda vegos:)

Alla vet att kidsen super, men ingen frågar vad som går på bio

Vår största dagstidning misstar (i vanlig ordning) korrelation för kausalitet i rubriksättningen till denna artikel: "Alkohol i filmer får ungdomar att supa", skriver man. Men vi tänker som vanligt ett steg längre.

En studie i Pedeatrics har undersökt en jäkla massa skolungdomar i sex europeiska länder, utvalda för att de har "olika alkoholkultur". Man har i en enkät frågat om deras alkoholvanor, frågar hur ofta de sett landets mest populära filmer (I DN framgår ej om filmerna är inhemskt producerade, när jag läser originalartikeln tolkar jag det som att det inte behöver vara det) och sedan räknat hur mycket det sups i filmen. Man har sedan tagit fram en modell som justerar för familjebakgrund, tv-tittande i stort och "rebelliskhet" (mycket nyfiken på operationaliseringen, där), och kommit fram till att det finns en klart samband mellan drickande och tittande på film där det sups mycket.

Den uppenbara protesten är ju att det kanske är så att kids som super gillar att de på film där man super, snarare än att de ser, typ, Fellowship of the Rings (dricks en hel del i den faktiskt), och sedan springer direkt till närmsta langare. Den gamla vanliga att bara för att man mäter ett samband, behöver det inte vara ett orsakssamband, alltså. Snarare så att alkolkulturen i landet och i familjen spelar störst roll, vilket studien också konstaterar. Det är också en smula tendensiöst att undersöka sex länder utvalda för att ha olika alkoholkultur. Sådana här resultat tenderat att bli svagare ju mer man blandar upp extremfallen med massan i mitten.

Naturligtvis slutar studien med att vara "orolig över vilken roll populära filmer spelar för europeiska ungdomars alkoholkonsumtion". Den hade ju inte publicerats om det inte var det vi ville komma fram till från början. Men vilka slags filmer är det som innehåller dryckesscener nu för tiden? Allt som oftast är det inga positiva skildringar, tänkt The Hangover, och när det är det är det allt som oftast inte i sammanhang som gjorda för att ta efter. Lord of the Rings-serien innehåller ju några riktiga partyscener. Bäst att sätta 18-årsgräns på den?

Det kunde din morsa ha berättat för dig: Det behövs energi för att bygga vindkraftverk

Det kunde din morsa ha berättat för dig, sjunger Catti Brandelius karaktär Profersora, angående forskningsresultat som bevisar saker som vem som helst hade kunnat tänka ut. (Har letat som en galning efter låten, utan resultat). Generellt tycker jag att det är bra att man forskar på saker som många tar för givet, eftersom det är alltid är bra att ha belägg för saker och för att det allt som oftast visat sig att det som enligt sunt förnuft verkade vara vettigt inte är det.

Veckans Det kunde din morsa ha berättat för dig går till följande resultat: presenterat av Sveriges Radios vetetnskapsredaktion: Om vi räknar in klimatpåverkan från att bygga vindkraftverk, och andra anläggningar som producerar förnyelsebar energi, så kommer det ta längre tid att få ner de globala koldioxidutsläppen (genom övergång från exempelvis kolkraftverk) än om vi inte tar med utsläpp från byggandet i beräkningarna. Yep! Det revolutionerande resultatet här kan bara vara att ingen tänk på detta tidigare.

Om jag vore "klimatskeptiker" skulle jag argumentera såhär: vi får ändå inte ner några utsläpp genom övergång, så det är ingen idé (förresten behöver vi inte några utsläpp alls. För växthuseffekten finns inte. Och förresten är global uppvärmning bra). Nu blir rapportens slutsats att övergången måste gå ännu fortare, för att ta igen den effekt som byggandet har. Tur att vi kom det i tid, hörni!

DN och farliga Facebook. Igen.

Man skulle kunna tro att jag hakat upp mig, men det är faktiskt DN som för femtielfte gången tar upp "farorna" med Facebook. Enligt en studie av 1000 svenska Facebook-användare, genomförd av Högskolan i Skövde, tillbringar låginkomsttagare och lågutbildade mer tid på Facebook än andra genomsnittet och att särksillt kvinnor mår sämre ju mer tid de är inloggade.

Men om igen nu, DN och Högskolan i Skövde! Visst har ni lärt er, vid det här laget, att korrelation inte är samma sak som kausalitet? Inte? Då tar vi det igen: Bara för att två variabler, i detta fall tid på Facebook och "dåligt mående" ofta förekommer med höga värden tillsammans, betyder det inte att det ena orsakar det andra. Faktum är att man bara behöver tänka efter lite, lite, för att inte dra slutsatsen att Facebook orsakar psykisk ohälsa. Mer troligt är väl att de som är arbetslösa, sjukskrivna helt enkelt har mer tid än andra att lägga på facebookande (eller för den delen trollande i kommentarsfält), och inte att Facebook orsakar det dåliga måendet i sig?

För övrigt: finns det någon sämre definierad variabel  än "må dåligt"? Vad menar media och forskare med att de intervjuade "mår dåligt" av det ena eller andra? I media verkar det kunna betyda allt från mindre obehagskänslor till självskadebetende. Är lite tydlighet för mycket begärt?

Läs också: Julia Skott om det vanskliga i att mäta "antal inloggningar" eller "tid inloggad" när man är uppkopplad mest hela tiden. (Även om jag gissar att Skövdestudien bygger på självskattningar, som knappast heller är det vassaste verktyget).

Tillägg: Jag hade kunnat ge den här posten etiketten "mest dålig journalistik", men det verkar faktiskt som att de här psykologidoktoranderna faktiskt själva tror att statusuppdateringar om gulliga ungar och festkvällar får folk att känna sig olyckliga. Alltså är inte bara DN skyldiga denna gång.

The owls are not what they seem

Jag är den förste att intyga det finns ett stort problem med råttor på Frescati-området, faktum är att jag allt som oftast skriker högt när jag blir varse detta (även om jag hittills haft turen att slippa muslort i besticklådan). Jag är dock tveksam om det projekt där kattuggleholkar ska sättas upp för att agera rått-/musfångare kommer att fungera, men jag vill gärna fågelskåda någon vårkväll.  Mest hoppas jag dock på universitetskatter. De kan få sova på mitt kontor!

Facebook-fail, nu i DN

DN:s livsstilssektion, har publicerat ungefär samma artikel som den i Metro, som jag gnällde på förra veckan, fast nu vinklad på hur stressade barn och ungdomar blir av sociala media. (Se tidigare inlägg för vad som är fel med slutsatserna i den). Man erkänner att ovan nämnda studie inte "kan klassas som blytung" och kompletterar därför sin text med en sömnläkare som, mycket oklart hur, kopplar ihop uppkoppling med ångest och därmed sömnbrist samt en stressforskare (Vad krävs för att få kallas sig det? Seriös undran!) som varnar för att Facebook och Twitter är "opålitliga" för att användaren inte alltid får den bekräftelse som hen väntar sig. Stressforskaren varnar också för att grupptryck av olika slag kan uppstå, och att tiden som tillbringas med sociala medier tar tid från "riktiga" relationer.

Det roligaste med resonemanget ovan är att stressforskaren verkar ha glömt ungefär hur mycket grupptryck och opålitligt beteende den genomsnittliga högstadie- eller gymnasieeleven utsätts för varenda dag. Och det sorgligaste är att relationer, bara är "riktiga" om man hänger IRL. (Dock oklart om det är skribenten eller stressforskaren som anser detta).

DN:s livsstilsektion, ni under av okritiskt förhållningssätt, jag vet att ert innehåll ska vara "lättsamt" men kan ni inte be någon på vetenskapsredaktionen kolla era artiklar när ni hänvisar till "forskning"?  Tror det skulle bli bättre då.

Moderatmatte?

Sebastian Carlsson, pressekreterare till Reinfeldt,  gör lite som han vill med statistiken i Kaliber i P1 (som egentligen handlar om hot och våld mot myndighetsanställda): 

– Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Jaha, jag som trodde att ökade inkomstskillnader betydde att de som tjänade mest fick mer och/eller att de som tjänade minst fick mindre. Silly me!

(Ja, jag vet att det finns en massa olika mått på inkomstspridning, men att skära bort de lägsta och högsta observationerna i ett datamaterial är... i bästa fall kreativt, i sämsta fall fusk.)

Facebook - ungefär lika bra som sex i rubriken

Nyheter och forskning (eller "forskning") om Facebook får ofta medieutrymme (antagligen för att det är nytt, utbrett och ungdomligt och därav måste det vara farligt på ett eller annat vis). Facebook  värre än cigaretter, förklarar Metro. Fast nej, om man bara läser artiklen så framgår att det enda studien kommit fram till är att fler känner ett sug efter att kolla Facebook än efter cigaretter. Vilket troligen beror på att fler människor (i den undersökta gruppen) är användare av det förra men inte av det senare. Vad som är "mest" beroendeframkallande går inte att säga (utifrån den här studien), men vad som är mest farligt att använde torde vara lätt att svara på. Men handlar det om Facebook är det visst värt att skriva om ändå.


(Ja, jag lever alltså, men är lite i undervisningskoma. Annars hade jag också varit med och kritserat kritikerna av Annika Dahlström-kritikerna, samt tjatat lite om den där här s.k. YouGove-panelen som Metro kör. Kanske, kanske återkommer om Astra Zeneca och Björklund i dagarna).

Önsketänkande rubriksättning

Fika på kvällen - ät mindre till lunch! skriver DN. Visst låter det för bra för att vara sant?! Det är det också. "Om man äter kokta kornkärnor på kvällen varar mättnadskänslan längre än om man äter vitt bröd". Tack, det kunde min mamma berättat. Fortfarande inte hälsofrämjande att leva på kanelbullar alltså, (men gott!).

(Via Total Eclipse)

Radiotips och lite raseri

Morgondagens Vetandets värld i P1 ska handla om dataspelsvåldsdebatten. Ska bli spännande att höra vad, i mitt tycke, Sveriges bästa vetenskapsredaktion har att säga om saken.

Update: Läser efter kommentarstips  Team KI:s "slutreplik" i DN igår. Min slutreplik är följande: Om man inte vet skillnaden på "samband" och "orsakssamband" borde man inte få kalla sig forskare (och hur man kan ha skaffat sig en doktorstitel är ett mysterium). Om man medvetet blandar bort korten i en stor  dagstidning är man för det första ohederlig och vilseledande och för det andra urholkar man allmänhetens förtroende för vetenskapen. Skämmes Andreas Olsson, Predrag Petrovic, Martin Ingvar, "forskare" vid Karolinska Institutet!

Bevara oss från universitetsvåldet!

Doktorander avstängda på grund av slagsmål, skriver DN. Jag kräver att universitetet tar krafttag mot det meningslösa universitetsvåldet! Jag ska starta en Facebookgrupp och bli invald i riksdagen. Hejdå, avhandlingen!

Åh nej, någon försöker nyansera bilden av videovåld!

I DN Debatt idag anklagar tre forskare vid Karolinska Institutet Statens Medieråd för att ge en alltför nyanserad bild av hur våldsamma datorspel (VS) påverkar aggressivt beteende hos spelarna. Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag läst deras debattartikel, Medierådets svar, samt inledningen och sammanfattningen av rapporten (finns i sin helhet här).

Det jag sett av rapporten tycker jag, ur ett metodologiskt perspektiv är vettigt. Man påpekar alltså att det inte går att visa att det är just spelandet av VS om gör att en person blir aggressiv/begår våldsamma handlingar eller ej. Istället visar de studier som Medierådet gått igenom att de studier som tar hänsyn till om personerna har tidigare aggressiva tendenser, social bakgrund (kön, anyone? "Nej, det glömde vi! Är ju ändå bara killars som spelar"), etcetera INTE påvisar något ORSAKSSAMBAND mellan VS och aggression. Medierådet utesluter inte heller att något sådant samband finns, men visar att det i de flesta fall kan förklaras av andra saker (= inte ett orsakssamband) eller att det är personer med annan problematik som begår aggressiva handlingar efter att ha spelat Postal.  Det jag kan klaga på är att de inte verkar ha tagit hänsyn till hur omfattande varje studie är, men de kanske kommer senare.

Vad är då problemet? För mig, som inte forskar på något mer prefixet neuro-, så ser det bara ut som att KI-gänget är sura för att någon ifrågasätter deras forskningsresultat. Jag har inte läst någon av deras originalpublikationer, men Predrag Petrovic framstår som  aningen tendentiös i den här artikeln i Aftonbladet. Allt från moraluppfattning till empati-impulser kan komma att påverkas. Kan, ja. Det kan säkert matsmältningssystemet också, om man bara letar.

Om de nu är så säkra på sin sak, då kan de väl argumentera för varför de studierna som inte visar på ett samband är felaktiga? Eller irrelevanta? Dessutom är det lustigt att klaga på att man inte Medirådet inte tillräckligt undersöker hur VS:andet påverkar hjärnan på lång sikt. Nej, det kan ju ingen veta eftersom de bara funnits under en begränsad tid!

Avslutningsvs försöker Team KI med lite klassisk guilt-by-association: "starka komersiella krafter" bakom dataspelen. Javisst, men Medierådet får sina pengar direkt från staten. Vilka finansierar KI:s forskning? Jag gissar på att vi hittar en del "starka komersiella krafter" där också. (Alla konspirationsteoretiker vet ju att läkemedelbolag = värre än Illuminati). (Med det inte sagt att just Olsson, Petrovic och Ingvar är finansierade av läkemedelbolag, men innan man påstår att komersiella krafter står bakom forskningsresultat får man ha mer på fötterna än så).

Sammanfattnigsvis: Överlägsen seger, Medierådet. Forskning är inte dålig för att den inte håller med vad just du tycker. Det kan vi väl alla hålla med om?

Always representin'

Har skrivit representing ungefär 100 gånger idag. Min avhandling är jävligt hiphop.